|
Ryssland
Hela himmelen genomborras av klockors klang
kopparblänkande, kopparklingande
som i glädje, som i vrede, som i sorg....
Och med guld har vi ryssar klätt kupolerna
så vår herre ska se på oss ofta
Jag står framför mitt stora, förtrollade land
inför syra, sötma, bitterhet och sälta.
Jag står framför mitt eviga, gåtfulla land
inför himmelsblått, råggyllne, källklart.
Slöa hästar lapar gytja som är brun och fet
de har fastnat i träck och lögn.
De drar ned mig i sin dåsiga belåtna värld
som har surnat och svullnat av sömn.
Himelen är en bräcklig spång
och på den går månad sju,
lilla fågel Gamajon,
ge mig hopp! Ge mig ljus!
Och jag putsar på min fattiga, slitna själ
tills den blänker, tills den blöder,
tills den lingnar som i vrede, som i glädje...
Och med guld ska jag lappa på min trasighet
så vår herre ska se på mig ofta.
Vladimir Vysotskij |
|
|